Det blir ofta krig i mitt huvud. Ätstörningen säger en sak medans den friska delen av mig hävdar en annan.

Vanligt är att jag blir undantryck och ätstörningen vinner och får sin vilja igenom. Idag när jag joggade milen insåg jag hur ofta det blir kaos inom mig, över saker som borde komma/ vara naturliga.

Du är fet, ska du verkligen äta det där? /Jag kan visst äta det här, min kropp behöver det..

Spring fortare så bränner du mer kalorier/ Mina ben orka inte, känns som att jag kommer svimma.

Hur patetisk kan du bli? Se på dig själv!! Vill du verkligen se ut sådär?/ Det här är jag...

Äter du det där blir du tjockare, ät det här... NEJ ät inget! / Jag lyssnar inte!

Du är inte värd mat, du är inte värd någonting. / Kanske inte...

För att vara helt ärlig har jag kommit till en punkt där det bara finns två vägar, har varit i det här förlänge.

"Tillfriskna"eller Ge upp!      Hjälp!!

På samma sätt har ätstörningen gett mig sitt ultimatum.

Bli SMAL eller Dö!       Jag orkar inte, hjälp...

Sov lite halv taskigt inatt och jag vet myckeet väl om varför. Men det är okej, när jag gick upp imorse tänkte jag att jag kunde fixa lite disk och sådant och var jag trött sen kunde jag ta en tupplur, så det gjorde jag.

Det känns bra att för en gångs skull kunna lyssna på vad min kropp säger åt mig. Åt till och med lite frukost!!! :O

Kommer inte ihåg sist jag satt vid köksbordet och åt frukost för mig själv med en tidning bredvid. En härlig om än skrämmande känsla.

Nu kämpar jag med lunchen, det  är "bara" en bland sallad och förösker intala mig själv att jag inte kommer gå upp något genom att äta den. Kanske är det en lögn? Kanske inte? Ätstörningen ljuger trots allt hela tiden för mig och jag är patetisk som låter mig förblindas och styras av lögnerna. Så den här lunchen ska ned och stanna där!

Har som en morot att springa Bråviksloppet om två veckor ifall jag klarar att äta relativt hälsosamt och regelbundet. Då är det okej att springa, för då gör jag det inte som en kompensering utan för att det är kul och fyller några tomma hål inom mig. 

Tänkte testa jogga/ gå en mil senare i eftermiddag/kväll, har inte gjort det sedan min fotled gav med sig, så det är väl dags att bygga upp stabiliteten i den igen?  

Nu blir det att försöka avsluta min lunch... 1,5h senare Xp (Skulle jag ätit på ÄS-Mottagningen hade de gett upp vid det här laget. 30min har man på sig och inte mer! Klarar man det inte är det egentligen en närignsdryck som gäller, men det har jag krånglat mig ur varje gång hitills. Ska jag få i mig "näring" så tar jag hellre långt tid på mig, än dricker en sötsliskig sörja proppfull av kcal och konstgjord på? Ja vad det nu är i? )

Hoppas att Alla där ute får en god fortsättning på dagen. :) xoxo