Är helt slut efter en mycket kortare uppstart av skolan än jag trodde. Men tog tillvara på tiden och valde att gå och handla... Sen vart det promenad till busstationen igen och vänta på bussen. Trodde att mina ben skulle vika sig när jag stod där över 30min och väntade. Det fanns sittplatser men kunde inte låte mig själv att använda dem, så jag stod.

En sak fick mig att tveka på om det här verkligen är rätt val för mig just nu. Jag vill verkligen ha fullt upp och plugga mm. Men samtidigt känner jag att det finns risk för att det kommer tippa över. 

Till och med läraren fråga mig om jag verkligen skulle plugga på 100%, det gjorde mig osäker... Har jag överskattat min ork? Egentligen spelar det ingen roll, orkar inte kroppen så ska jag ta mig igenom terminen på ren envishet. 

Det finns bara en väg.

Det blir ofta krig i mitt huvud. Ätstörningen säger en sak medans den friska delen av mig hävdar en annan.

Vanligt är att jag blir undantryck och ätstörningen vinner och får sin vilja igenom. Idag när jag joggade milen insåg jag hur ofta det blir kaos inom mig, över saker som borde komma/ vara naturliga.

Du är fet, ska du verkligen äta det där? /Jag kan visst äta det här, min kropp behöver det..

Spring fortare så bränner du mer kalorier/ Mina ben orka inte, känns som att jag kommer svimma.

Hur patetisk kan du bli? Se på dig själv!! Vill du verkligen se ut sådär?/ Det här är jag...

Äter du det där blir du tjockare, ät det här... NEJ ät inget! / Jag lyssnar inte!

Du är inte värd mat, du är inte värd någonting. / Kanske inte...

För att vara helt ärlig har jag kommit till en punkt där det bara finns två vägar, har varit i det här förlänge.

"Tillfriskna"eller Ge upp!      Hjälp!!

På samma sätt har ätstörningen gett mig sitt ultimatum.

Bli SMAL eller Dö!       Jag orkar inte, hjälp...

Sov lite halv taskigt inatt och jag vet myckeet väl om varför. Men det är okej, när jag gick upp imorse tänkte jag att jag kunde fixa lite disk och sådant och var jag trött sen kunde jag ta en tupplur, så det gjorde jag.

Det känns bra att för en gångs skull kunna lyssna på vad min kropp säger åt mig. Åt till och med lite frukost!!! :O

Kommer inte ihåg sist jag satt vid köksbordet och åt frukost för mig själv med en tidning bredvid. En härlig om än skrämmande känsla.

Nu kämpar jag med lunchen, det  är "bara" en bland sallad och förösker intala mig själv att jag inte kommer gå upp något genom att äta den. Kanske är det en lögn? Kanske inte? Ätstörningen ljuger trots allt hela tiden för mig och jag är patetisk som låter mig förblindas och styras av lögnerna. Så den här lunchen ska ned och stanna där!

Har som en morot att springa Bråviksloppet om två veckor ifall jag klarar att äta relativt hälsosamt och regelbundet. Då är det okej att springa, för då gör jag det inte som en kompensering utan för att det är kul och fyller några tomma hål inom mig. 

Tänkte testa jogga/ gå en mil senare i eftermiddag/kväll, har inte gjort det sedan min fotled gav med sig, så det är väl dags att bygga upp stabiliteten i den igen?  

Nu blir det att försöka avsluta min lunch... 1,5h senare Xp (Skulle jag ätit på ÄS-Mottagningen hade de gett upp vid det här laget. 30min har man på sig och inte mer! Klarar man det inte är det egentligen en närignsdryck som gäller, men det har jag krånglat mig ur varje gång hitills. Ska jag få i mig "näring" så tar jag hellre långt tid på mig, än dricker en sötsliskig sörja proppfull av kcal och konstgjord på? Ja vad det nu är i? )

Hoppas att Alla där ute får en god fortsättning på dagen. :) xoxo

Jag borde vara glad över att skolan snart sätter igång. Det var jag bara för någon dag sedan, men nu?

För varje dag vi kommer närmare till Måndag så inser jag att allt redan är planerat för mig. Planerat av mig, men utan hänsyn till mig?? Det där är inte begripligt, eller?

Vet inte hur jag ska förklara...

Jag kommer att släpa mig iväg till bussen varje morgon antagligen utan ätit. Max 500 m från där jag bor finns en hållplats, men den använder jag inte. Utan väljer att gå ca 2km för att få min vanliga promenad.

Jobbar på mina timmar i skolan njuter av att vara sysselsatt och tystar huvudet från alla övriga tankar ett tag... Så gott som det går. Sitter ensam på matrasten och läser eller ritar. 

Vågar inte gå in i kaffeterian där de allraflesta värmer sina med tagna luncher. För mycket människor!

Så jag sitter kvar i klassrummet eller går en promenad, allt för att undivka de andras prat och deras blickar.

Efter skolan är det antingen bussen hem som gäller eller träning. 

Ska jag med bussen går jag genom hela stan för att få en promenad, tar en senare buss som tar längre tid på sig att komma fram, allt för att döda tid- som jag skulle kunna tappa kontrollen under-. Sen hoppar jag av där jag gick på går mina 2km hem igen. 

Är det kampsportsträningen som står på schemat går jag till gymmer först för att fördriva tid, sedan är det en promenad genom hela stan bort till sportcentret för 1,5h träning och sedan promenad tillbaka för att ta bussen hem.

Eller så går jag på två F&S pass efter varandra för att bli riktigt trött och sedan hem...

Helgerna vill jag inte tänka på, gillar inte när en hel dag är tom, det ger mig för mycket tid att tänka på sådant jag helst av allt vill glömma. Antar att det blir träning där med sen.... Ska slå mitt "antal timmar tränade rekord" nu i höst. Det ligger på 23h, det är den sammanlagda tiden av 5 dagars träning. 

Den 5e dagen vek sig fotleden, har inte vågat kolla upp den, trotsa att det nu 3veckor senare fortfarande är stelt och ömt. Men jag anser att sålänge jag kan stå på den och använda den så är det okej. 

Det som inte dödar en gör en starkare!

Vaknade med lätt träningsvärk(?) i kroppen efter ett par dagars träning. Det var trögt att komma ur sängen alls och hade så gärna spenderat resten av dagen där. Men har bestämt mig för att jag verkligen måste ta tag i mig själv och försöka göra saker så att huvud och kropp kommer igång nu innan skolstart på måndag.

Var och handlade lite "safe food" idag plus tänkte utmana mig själv med att pröva börja äta lite rågknäcke. Det fick bli just detta pga jag inte äter några andra sädesslag alls längre, drog bort det för ett par månader sedan helt ur min mathållning. Ska dock inte säga att det inte har existerat svaga dagar då en smörgås har förbrukats trots hur kcal tätt det är för ren luft. Usch hatar de dagarna och det är därför jag bestämt mig för att dra bort vete m.m helt. Äter jag inget av det så lockas jag inte av att trycka i mig för mycket av det. Största räddslan är att äta något och verkligen tappa kontrollen.

Så Råg knäcke test senare idag då... Är nervös och inte helt övertygad om att jag ens borde testa. Men det blir att bita ihop och bara göra det! Fick en rejäl skrämmsel chock nu när jag kom hem och kolla på det lilla paketets innehållsförteckning. 160 kcal per skiva, läste jag först!!! Var på god väg att slänga den i soppan, när jag insåg att jag läst på "kj" tätheten. Bredvid inom parantestecken står det 40kcal... Lättnad? Ja absolut! övertygad? inte ett dugg. 

Here We go... 

fryser och är trött. Väntar på att mörkret ska lägga sig och jag kan gå ut och springa.

Imrgon tänkte jag försöka lägga in lite #bilder.

Så nu är #sommaren påväg mot sitt slut, hösten närmar sig och därmed skola för min del. Jag har längtat efter att starta plugga igen, få en rutin, ha något vettigt att göra och fördriva all tid. Träningen sätter igång redan på söndag och min tanke är att skaffa #gymkort på F&S för att kompa den andra träningen och få bra resultat kroppsmäsigt.

Sov länge idag, har normalt svårt för att sova överhuvudtaget, men min kropp är trött. Antar att den tar ut sina missade timmar efter i våras. Timmarna jag sov då var nästan obefintliga jämnfört med de jag var vakna. 

Nu ska jag släpa mig in i köket, göra en sallad till kvällsmat tror jag... Är inte sugen men tänkte ut och #springa senare ikväll och jag vet med mig att ska jag ta mig runt utan att se ut som en #zombie är det bäst att ladda upp med något. 

En del av mig högprotesterar, bryr mig inte, ska klara äta den och hålla det nere. Inga enkla utvägar!

Mötet på ÄS-mottagningen gick inget vidare. Som alla gånger tidigare dyker klumpen i halsen upp. Den hindrar mig från att säga vad jag vill & gör så att tankarna blir desto högre.

Är så trött, vill ha ett #liv igen, ett riktigt liv. Som inte kretsar kring #mat, #kalorier och #vikt. Beroende på vikt... Jag kom undan vägningen den här gången.

Vi skulle ta det nästa gång istället, nästa gång om två veckor. En del av mig jubblar, så mycket tid till att #träna och #fasta! Den andra delen är osäker på om det är en så bra idé, vart erbjuden tidigare tider, men kunde inte tacka ja, fick inte tacka ja, inte för den dumma delen av mig.

Nu sitter jag här, min kvällsmat är bredvid mig och det tar emot. Det är för gud skull bara vanliga ärtor!!! Varför ska det  vara så svårt?