Faller tillbaka på det säkra, trygga och väl använda mönstret igen.

En bit av mig hade hoppats på att jag tagit mig ur träsket av mat fixering och självhat, att jag skapat tillräckligt med utrymme mellan mig och tankarna så att de skulle vara över.

Men jag halkar på den leriga kanten. Får sikten skymd av dimman.

Och inser att jag nu är tillbaka, inte vid start men nära inpå.

Vågar inte väga mig idag, vill, men är rädd för att det ska trigga igång tankarna och få den dumma delen av mig att lägga i en högre växel.

Vill fly undan från mig själv!

Gör vägen fri, här kommer en dåre. En som redan färdats på denna väg alltför länge. Jag är fast instängd med en kopia av mig men som vill ta död på mig, på mitt fett. 

Hade det vart så enkelt att "bara äta mer" så hade jag inte varit här nu.

Har inte valt att ha en #ätstörning.