-Du har alltid udda strumpor på dig!

-Nä! inte alltid...

-Varje gång du är här har du det, tvättar du för sällan eller? ;)

-What? Absolut inte, tvärt om! Borde undvika tvättmaskinen, han snor mina strumpor.

Så vart tar alla strumpor vägen? Man tvättar och är bombsäker på att det finns lika par när man slänger in dem i maskinen. Men när tvätten sedan ska ut ur den och hängs upp är en av dem borta... Det är något mystiskt med det där! Strumporna kan bara inte sluta att existera för att man lagt in dem i tvättmaskinen. 

Kanske finns det ett hemligt fack någonstans, som ingen vet om, inte ens tillverkarna. Ett fack som fungerar ungefär som tvättpoletter! För när jag tillbringa några veckor i Skottland matade vi alltid tvättmaskinen med poletterna först innan tvätten kunde slängas in. Då vart maskinen nöjd, lät oss öppna luckan och dumpa vår tvätt. Inga strumpor förlorade där inte!! 

Sen kommer man hem, här förväntar jag mig bara att maskinen ska göra sitt jobb, han får inte ens betalt. Tycker att han kan vara nöjd med allt pulver som körs ned i systemet, det luktar gott och ger han en förträfflig andedräkt som sedan "smittar" av sig på våra kläder när han dreglar på dem och gurglar vatten.

Men strumporna får vi inte behålla, i allafall inte jämna par. Vad är grejen?

Ska vi börja betala maskinen för att han ska sluta svälja en strumpa då och då, hör det inte till den grundläggande uppfostringen att låta andras grejor vara i fred...

Eller! Så finns det ett utrymme, ett intet, limbo, en himmel... ja vad man än vill kalla det för. Ett utrymme där alla bortappade saker hamnar i slutändan. Där finns säkert högar med strumpor, julkort, hårsnoddar och femtio öringar. Är det dit jag kommer när jag dör? Till utrymmet för borttappade saker, sådant som glömts bort.

/IE