Jag borde vara glad över att skolan snart sätter igång. Det var jag bara för någon dag sedan, men nu?

För varje dag vi kommer närmare till Måndag så inser jag att allt redan är planerat för mig. Planerat av mig, men utan hänsyn till mig?? Det där är inte begripligt, eller?

Vet inte hur jag ska förklara...

Jag kommer att släpa mig iväg till bussen varje morgon antagligen utan ätit. Max 500 m från där jag bor finns en hållplats, men den använder jag inte. Utan väljer att gå ca 2km för att få min vanliga promenad.

Jobbar på mina timmar i skolan njuter av att vara sysselsatt och tystar huvudet från alla övriga tankar ett tag... Så gott som det går. Sitter ensam på matrasten och läser eller ritar. 

Vågar inte gå in i kaffeterian där de allraflesta värmer sina med tagna luncher. För mycket människor!

Så jag sitter kvar i klassrummet eller går en promenad, allt för att undivka de andras prat och deras blickar.

Efter skolan är det antingen bussen hem som gäller eller träning. 

Ska jag med bussen går jag genom hela stan för att få en promenad, tar en senare buss som tar längre tid på sig att komma fram, allt för att döda tid- som jag skulle kunna tappa kontrollen under-. Sen hoppar jag av där jag gick på går mina 2km hem igen. 

Är det kampsportsträningen som står på schemat går jag till gymmer först för att fördriva tid, sedan är det en promenad genom hela stan bort till sportcentret för 1,5h träning och sedan promenad tillbaka för att ta bussen hem.

Eller så går jag på två F&S pass efter varandra för att bli riktigt trött och sedan hem...

Helgerna vill jag inte tänka på, gillar inte när en hel dag är tom, det ger mig för mycket tid att tänka på sådant jag helst av allt vill glömma. Antar att det blir träning där med sen.... Ska slå mitt "antal timmar tränade rekord" nu i höst. Det ligger på 23h, det är den sammanlagda tiden av 5 dagars träning. 

Den 5e dagen vek sig fotleden, har inte vågat kolla upp den, trotsa att det nu 3veckor senare fortfarande är stelt och ömt. Men jag anser att sålänge jag kan stå på den och använda den så är det okej. 

Det som inte dödar en gör en starkare!

Vaknade med lätt träningsvärk(?) i kroppen efter ett par dagars träning. Det var trögt att komma ur sängen alls och hade så gärna spenderat resten av dagen där. Men har bestämt mig för att jag verkligen måste ta tag i mig själv och försöka göra saker så att huvud och kropp kommer igång nu innan skolstart på måndag.

Var och handlade lite "safe food" idag plus tänkte utmana mig själv med att pröva börja äta lite rågknäcke. Det fick bli just detta pga jag inte äter några andra sädesslag alls längre, drog bort det för ett par månader sedan helt ur min mathållning. Ska dock inte säga att det inte har existerat svaga dagar då en smörgås har förbrukats trots hur kcal tätt det är för ren luft. Usch hatar de dagarna och det är därför jag bestämt mig för att dra bort vete m.m helt. Äter jag inget av det så lockas jag inte av att trycka i mig för mycket av det. Största räddslan är att äta något och verkligen tappa kontrollen.

Så Råg knäcke test senare idag då... Är nervös och inte helt övertygad om att jag ens borde testa. Men det blir att bita ihop och bara göra det! Fick en rejäl skrämmsel chock nu när jag kom hem och kolla på det lilla paketets innehållsförteckning. 160 kcal per skiva, läste jag först!!! Var på god väg att slänga den i soppan, när jag insåg att jag läst på "kj" tätheten. Bredvid inom parantestecken står det 40kcal... Lättnad? Ja absolut! övertygad? inte ett dugg. 

Here We go...