Jag borde vara glad över att skolan snart sätter igång. Det var jag bara för någon dag sedan, men nu?

För varje dag vi kommer närmare till Måndag så inser jag att allt redan är planerat för mig. Planerat av mig, men utan hänsyn till mig?? Det där är inte begripligt, eller?

Vet inte hur jag ska förklara...

Jag kommer att släpa mig iväg till bussen varje morgon antagligen utan ätit. Max 500 m från där jag bor finns en hållplats, men den använder jag inte. Utan väljer att gå ca 2km för att få min vanliga promenad.

Jobbar på mina timmar i skolan njuter av att vara sysselsatt och tystar huvudet från alla övriga tankar ett tag... Så gott som det går. Sitter ensam på matrasten och läser eller ritar. 

Vågar inte gå in i kaffeterian där de allraflesta värmer sina med tagna luncher. För mycket människor!

Så jag sitter kvar i klassrummet eller går en promenad, allt för att undivka de andras prat och deras blickar.

Efter skolan är det antingen bussen hem som gäller eller träning. 

Ska jag med bussen går jag genom hela stan för att få en promenad, tar en senare buss som tar längre tid på sig att komma fram, allt för att döda tid- som jag skulle kunna tappa kontrollen under-. Sen hoppar jag av där jag gick på går mina 2km hem igen. 

Är det kampsportsträningen som står på schemat går jag till gymmer först för att fördriva tid, sedan är det en promenad genom hela stan bort till sportcentret för 1,5h träning och sedan promenad tillbaka för att ta bussen hem.

Eller så går jag på två F&S pass efter varandra för att bli riktigt trött och sedan hem...

Helgerna vill jag inte tänka på, gillar inte när en hel dag är tom, det ger mig för mycket tid att tänka på sådant jag helst av allt vill glömma. Antar att det blir träning där med sen.... Ska slå mitt "antal timmar tränade rekord" nu i höst. Det ligger på 23h, det är den sammanlagda tiden av 5 dagars träning. 

Den 5e dagen vek sig fotleden, har inte vågat kolla upp den, trotsa att det nu 3veckor senare fortfarande är stelt och ömt. Men jag anser att sålänge jag kan stå på den och använda den så är det okej. 

Det som inte dödar en gör en starkare!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kommer att vara riktigt glest med inlägg ett tag framöver. Ska försöka få ordning på lite riktiga saker i livet. Men så snart jag är på fötterna så lägger jag in en liten update.  ...

Spring spring  stanna inte, andas in & ut håll tempot stå ut! Du kan mer öka takten när ingen ser.     ...

Gömmer mig från världen idag, skulle egentligen vilja gömma mig från mig själv med men det är omöjligt... iallafall under resterande tid som jag är fast här. Bör kanske tilläggas att jag är tacksam och glad över att jag fick bo här under renovering...

Jag påminns om varför jag tveka, varför jag sakta bröts ned till stoft & små bitar. Det är annorlunda nu,  ny miljö, nya människor, ny fasad. Men fortfarande är det jag, mig felet ligger hoss. Vacklar vill fly, springa härifrån ha mitt ...

Ligger i min säng och gråter, bara att skriva det känns fel. Jag visar sällan mina känslor för andra, inte ens min familj eller vänner. Glädje och skratt är en sak det är positivt och är något jag vill kunna dela med mig av, med de övriga döljs och s...