Ska äta kvällsmat nu, normalt är det en regel för mig att inte äta efter kl.19, idag får det bli ett undantag (ska äta ärtor och riven morot) -hela dagen har varit ett undatag-. Gick inte på kampsportsträningen... Fail. 

Imorgon är det äntligen måndag igen, veckorna går lättare och snabbare, iallafall när jag väl går till skolan och orkar hänga med på lektionerna. 

Imorgon siktar jag på två timmars träning och fasta! :)

Tanken var ett pass på friskis idag, men det blir inte av. Orkar inte ta bussen in till stan och träffa andra människor. Det blir en PW+ en kort spurttränings runda senare ikväll, kommer inte bli nöjd, det är alldeles för lite träning för att jag ska kunna känna mig det minsta tillfreds med mig själv. 

Och idag var det inte lika trevliga siffror på vågen, men det sporrar mig nästan bara ännu mer till att träna järnet imorgon.

Då står kampsportsträning på schemat. Har även bestämt mig för att skjuta upp nästa möte på ätstörningsmottagningen, klarar inte av att hantera hur min kropp ser ut just nu, sista jag var där höll jag på att bryta ned helt. Jag har aldrig gråtit under ett möte, aldrig. Men kan lova att det ofta är nära och när jag gått hem har tårarna armbågat sig fram. 

Brukar krypa ihop i ett hörn av duschen bara sitta där och låta varmvattnet spola över mig och skölja bort alla känslor, dra med tårarna ned i golvbrunnen. Ta bort lite av den smutsiga känslan. Det är nästan bara sådan hära gånger som jag duschar i varmt vatten, annars drar jag på högsta kylan och huttrar mig igenom det- varenda extra kalori som förbränns när kroppen ska försöka hålla värmen är bra.

Nu ska jag plugga lite, sen blir det ut på den där PWen.

Nu är det tungt och jag vet inte vart jag ska ta vägen... Igår kändes allt ganska bra och jag var på god väg. Idag stapplar jag, vill träna bort all äcklig mat jag fått i mig men mina ben gör så ont att det inte är någon idé. Idag ger jag upp, imorgon får bli nya tag med både mat och träning, måste lägga på ett kol nu oom jag ska hinna till gå ned x kilo till mitt mål på Måndag...

Jag bestämde mig för en ny start och det knallar på, har varit så besviken på mig själv när jag är sååå nära mitt första vikt mål och sedan "hetsäter"- iallafall i mina ögon. Och så är man tillbaka nästan från start usch!

Men den här veckan har gått bra, riktigt bra och jag känner mig okej så här långt, -2kg sedan Tisdag, endast 3kg kvar innan jag är tillbaka på mitt första del mål igen. :)

Min kropp fick något fnatt för en månad sedan när jag bodde borta och jobbade/tränade halva dagarna och lyckades äta tre små mål varje dag på bestämda tider. Vikten sköt i höjden och lade sig sedan bestämt kvar på en siffra. Men när jag kom hem började den gå ned och balansera upp sig lite igen. Sådant skrämmer mig otroligt och gör det grymt svårt att tro på vad de på mottagningen säger om att vikten kommer att stabilisera sig efter ett tag om jag börjar äta ordentligt på fasta tider igen. No way! såg ju hur det gick och det jag åt då skulle de aldrig sett som en riktigt måltid ens, trots det sköt vikten i höjden... Min kropp är helt konstig. :(

Men den här gången ska det jag klara det, vill inte vara så här tjock...

Förlåt!

Vet att jag inte har skrivit några uppdateringar på senaste tiden och inte heller har jag lagt upp några bilder på hur hemsk jag ser ut just nu... Det är så mycket fett som måste bort och jag skäms att jag låtit mig själv komma upp till den vikt jag är på nu. Den ska ned och jag jobbar för det, hårdare än på mycket länge. 

#Gymkort är inköpt iallafall, i förra veckan :) Det känns toppen, har redan använt det mycket flitigt och mer kommer det bli den kommande veckan.

Och skolan. Vad ska jag säga? jag älskar skolan, tycker om att lära mig nya saker och anser det viktigt att vara allmänbildad eller åtminstone jobba för att bli det. Men det går #tufft just nu & har svårt att hänga med på lektionerna, turligt nog har jag redan #betyg i två av kurserna, betyg som inte behövs läsas upp. Utan läser det enbart för att det är bra repititon och rolliga ämnen. Det är ett #tidsfördriv för att försöka hålla mitt huvud focuserat på något annat än mat, träning och vikt. Samt att ge mig lite mer tid till att fundera över vad jag vill med mitt liv.

Att plugga med huvud och kropp som ständigt är trötta, det är ingen höjdare. Men bara jag går ned lite mer i vikt så kommer det bli enklare. Då slipper mina ben släpa omkring på en lika tung fettklump som den gör nu, förstår att kroppen blir trött.

Jag #kämpar på, åt vilket håll vet jag inte riktigt, är kluven.

Ska försöka updatera bättre igen.. 

Det blir ofta krig i mitt huvud. Ätstörningen säger en sak medans den friska delen av mig hävdar en annan.

Vanligt är att jag blir undantryck och ätstörningen vinner och får sin vilja igenom. Idag när jag joggade milen insåg jag hur ofta det blir kaos inom mig, över saker som borde komma/ vara naturliga.

Du är fet, ska du verkligen äta det där? /Jag kan visst äta det här, min kropp behöver det..

Spring fortare så bränner du mer kalorier/ Mina ben orka inte, känns som att jag kommer svimma.

Hur patetisk kan du bli? Se på dig själv!! Vill du verkligen se ut sådär?/ Det här är jag...

Äter du det där blir du tjockare, ät det här... NEJ ät inget! / Jag lyssnar inte!

Du är inte värd mat, du är inte värd någonting. / Kanske inte...

För att vara helt ärlig har jag kommit till en punkt där det bara finns två vägar, har varit i det här förlänge.

"Tillfriskna"eller Ge upp!      Hjälp!!

På samma sätt har ätstörningen gett mig sitt ultimatum.

Bli SMAL eller Dö!       Jag orkar inte, hjälp...

Sov lite halv taskigt inatt och jag vet myckeet väl om varför. Men det är okej, när jag gick upp imorse tänkte jag att jag kunde fixa lite disk och sådant och var jag trött sen kunde jag ta en tupplur, så det gjorde jag.

Det känns bra att för en gångs skull kunna lyssna på vad min kropp säger åt mig. Åt till och med lite frukost!!! :O

Kommer inte ihåg sist jag satt vid köksbordet och åt frukost för mig själv med en tidning bredvid. En härlig om än skrämmande känsla.

Nu kämpar jag med lunchen, det  är "bara" en bland sallad och förösker intala mig själv att jag inte kommer gå upp något genom att äta den. Kanske är det en lögn? Kanske inte? Ätstörningen ljuger trots allt hela tiden för mig och jag är patetisk som låter mig förblindas och styras av lögnerna. Så den här lunchen ska ned och stanna där!

Har som en morot att springa Bråviksloppet om två veckor ifall jag klarar att äta relativt hälsosamt och regelbundet. Då är det okej att springa, för då gör jag det inte som en kompensering utan för att det är kul och fyller några tomma hål inom mig. 

Tänkte testa jogga/ gå en mil senare i eftermiddag/kväll, har inte gjort det sedan min fotled gav med sig, så det är väl dags att bygga upp stabiliteten i den igen?  

Nu blir det att försöka avsluta min lunch... 1,5h senare Xp (Skulle jag ätit på ÄS-Mottagningen hade de gett upp vid det här laget. 30min har man på sig och inte mer! Klarar man det inte är det egentligen en närignsdryck som gäller, men det har jag krånglat mig ur varje gång hitills. Ska jag få i mig "näring" så tar jag hellre långt tid på mig, än dricker en sötsliskig sörja proppfull av kcal och konstgjord på? Ja vad det nu är i? )

Hoppas att Alla där ute får en god fortsättning på dagen. :) xoxo

Jag borde vara glad över att skolan snart sätter igång. Det var jag bara för någon dag sedan, men nu?

För varje dag vi kommer närmare till Måndag så inser jag att allt redan är planerat för mig. Planerat av mig, men utan hänsyn till mig?? Det där är inte begripligt, eller?

Vet inte hur jag ska förklara...

Jag kommer att släpa mig iväg till bussen varje morgon antagligen utan ätit. Max 500 m från där jag bor finns en hållplats, men den använder jag inte. Utan väljer att gå ca 2km för att få min vanliga promenad.

Jobbar på mina timmar i skolan njuter av att vara sysselsatt och tystar huvudet från alla övriga tankar ett tag... Så gott som det går. Sitter ensam på matrasten och läser eller ritar. 

Vågar inte gå in i kaffeterian där de allraflesta värmer sina med tagna luncher. För mycket människor!

Så jag sitter kvar i klassrummet eller går en promenad, allt för att undivka de andras prat och deras blickar.

Efter skolan är det antingen bussen hem som gäller eller träning. 

Ska jag med bussen går jag genom hela stan för att få en promenad, tar en senare buss som tar längre tid på sig att komma fram, allt för att döda tid- som jag skulle kunna tappa kontrollen under-. Sen hoppar jag av där jag gick på går mina 2km hem igen. 

Är det kampsportsträningen som står på schemat går jag till gymmer först för att fördriva tid, sedan är det en promenad genom hela stan bort till sportcentret för 1,5h träning och sedan promenad tillbaka för att ta bussen hem.

Eller så går jag på två F&S pass efter varandra för att bli riktigt trött och sedan hem...

Helgerna vill jag inte tänka på, gillar inte när en hel dag är tom, det ger mig för mycket tid att tänka på sådant jag helst av allt vill glömma. Antar att det blir träning där med sen.... Ska slå mitt "antal timmar tränade rekord" nu i höst. Det ligger på 23h, det är den sammanlagda tiden av 5 dagars träning. 

Den 5e dagen vek sig fotleden, har inte vågat kolla upp den, trotsa att det nu 3veckor senare fortfarande är stelt och ömt. Men jag anser att sålänge jag kan stå på den och använda den så är det okej. 

Det som inte dödar en gör en starkare!