Var på ett möte idag med en psykolog för första gången, som vanligt låser det sig totalt när jag ska prata med andra om mina "problem". Dagens samtalsämne var tungt och allvarligt, så hela mötes grejen känndes bara jobbig. Ville springa därifrån men självklart hade det inte lett någonstans.

Vi prata om inläggning, det har vart på tal tidigare men idag känndes det plötsligt så verkligt. Jag vill inte, tror inte på att vara i en sjukhusmiljö kan hjälpa mig något, utan ev. bara trigga min ätstörning ännu mer. 

Är trött i hvuvdet och illamående, åt en frukt som lunch -skulle inte gjort det- ikväll är det träning, jag vill träna men inte träna med andra!? det låter bara konstigt. Men idag känns en löprunda eller en cykeltur mer lockande än kampsportsträning.