Så jag beställde ett par ankelvikter för att öka på lite vikt när jag tränar främst löpning.

Ha! säger jag bara, optimistiskt tänkande är inte alltid en fördel. För fyra kilo tyngre sitter jag här med vikterna på, tanken var att kvällens träning skulle bestå av en sprint/intervall runda med dem på...

Nja det kommer inte funka, det lovar jag! X) Hade man lite mer muskler från början på sina ben så absolut går det nog, men i mitt fall, skulle det se ut som att jag sprang med lera upp till magen.

Omvärdering, inga löprundor med dem på förens att jag kan gå utan att behöva tänka på att de sitter på. Därifrån kan jag träna vidare. Men små steg i taget, nu kör vi! :D

En kvälls promenix på G.

// IE

Efter att ha trasat sönder mina fotleder för några veckor sedan, dragit på mig en rejäl förkylning efter Vårruset samt tappat suget. Så är jag nu igång med löpningen igen :)

Idag har det hittills bara blivit en minimal rund som jag tänkt köra en gång till nu ikväll, tar ca 10-15 min att ta sig runt den, men det är en bra sprint träning.

Utöver det har jag börjat om med mina dagliga styrkeövningar och bestämt mig för att lägga om tränings schemat så att det varierar sig mer beroende på dag och vecka. Känner mig motiverad och glad, att äntligen efter mycket om och men tagit ett par steg i rätt riktning.

Den här gången ska jag ta en mjukare start och låta mina muskler hinna med att anpassa sig.

/IE

Får visst äta upp mina ord från igår angående regn, idag kom det, tusen gånger större oväder än vad jag då hoppats på. Det har hållit på större delen av dagen och jag tänker... Yes!! Ur härligt, man kan simma på gräsmattan snart om man vill. ;) 

När jag var i stan, genom blöt av mitt promenerande i ösregn -lite mer än allmänt glad över att vara plask våt från skor till långärmade tröjan- så inser jag samtidigt hur sammanbitna de flesta ser ut.

Till och med dem som satt ihopkurade inuti bilarna! med värmen påslagen så att deras rutor immade igen.

Hade de en dålig dag? 

Har deras källare fyllts med vatten på grund av det ständiga skyfallet?

Kanske blåste brevlåde locket upp imorse, efter att morgontidningen levererats och det slutade med en papé maché sörja??

Hur som helst kunde jag inte hålla tillbaka små fnissandet när jag gick ned till en busskur några hållplatser längre ned än min ursprungliga målpunkt. 

Det var bara komiskt på något sätt att jag igår önska mig regn och humöret var på havlstång, medans idag öser det ned och jag stormtrivs. 

Kännslan av att ha vattendropparna rinnandes nedför ansiktet, inse att skorna "splashar" när jag tar ett steg och tröjan är urdrag bar så att det rinner om den.

Då är man blöt, då är jag nöjd, det kallas regn och jag kan inte bli blötare! X)

Som av automatik styr mina fötter mot de större, djupare vattenpussarna och jag plöjer rakt igenom. Människor med paraflaxer passerar och vissa skakar huvudet åt mig, men inget illa menat finns i deras ansiktsuttryck. Kanske vill även de egentligen hoppa i varenda vattenpöl som de passerar?

Jag var dränkt, utan en torrfläck vad hade jag då att förlora genom att stå kvar mitt i regnet istället för att gå in och trängas i den överfulla busskuren med de övriga väntande? 

Där stod jag, en kvinna log och jag besvarade glatt hennes vänlighet genom att le ännu större tillbaka.

Hon frågade mig om jag gillade regnet? Jag nickade och svarade att det är som en stor dusch. Därefter vart det tyst igen utöver regnets slag mot asfalten och bilarna som brummade förbi, med imma på rutorna och sammanbitna eller  ev. bara koncentrerade förare bakom ratten.

Vi kan inte påverka vädret, så det finns ingen anledning att irretera sig på det egentligen. Idag tog jag det med en axelryckning omän att jag önskade annat igår. Men idag var det regn, mycket regn. Och jag valde fel klädsel, helt fel. Oj!

Fördelen var att när jag redan blivit genomsur kunde jag gå vidare utan att behöva tänka på att hålla skorna torra. // IE.