Nu är det tungt och jag vet inte vart jag ska ta vägen... Igår kändes allt ganska bra och jag var på god väg. Idag stapplar jag, vill träna bort all äcklig mat jag fått i mig men mina ben gör så ont att det inte är någon idé. Idag ger jag upp, imorgon får bli nya tag med både mat och träning, måste lägga på ett kol nu oom jag ska hinna till gå ned x kilo till mitt mål på Måndag...

Jag bestämde mig för en ny start och det knallar på, har varit så besviken på mig själv när jag är sååå nära mitt första vikt mål och sedan "hetsäter"- iallafall i mina ögon. Och så är man tillbaka nästan från start usch!

Men den här veckan har gått bra, riktigt bra och jag känner mig okej så här långt, -2kg sedan Tisdag, endast 3kg kvar innan jag är tillbaka på mitt första del mål igen. :)

Min kropp fick något fnatt för en månad sedan när jag bodde borta och jobbade/tränade halva dagarna och lyckades äta tre små mål varje dag på bestämda tider. Vikten sköt i höjden och lade sig sedan bestämt kvar på en siffra. Men när jag kom hem började den gå ned och balansera upp sig lite igen. Sådant skrämmer mig otroligt och gör det grymt svårt att tro på vad de på mottagningen säger om att vikten kommer att stabilisera sig efter ett tag om jag börjar äta ordentligt på fasta tider igen. No way! såg ju hur det gick och det jag åt då skulle de aldrig sett som en riktigt måltid ens, trots det sköt vikten i höjden... Min kropp är helt konstig. :(

Men den här gången ska det jag klara det, vill inte vara så här tjock...

Sov lite halv taskigt inatt och jag vet myckeet väl om varför. Men det är okej, när jag gick upp imorse tänkte jag att jag kunde fixa lite disk och sådant och var jag trött sen kunde jag ta en tupplur, så det gjorde jag.

Det känns bra att för en gångs skull kunna lyssna på vad min kropp säger åt mig. Åt till och med lite frukost!!! :O

Kommer inte ihåg sist jag satt vid köksbordet och åt frukost för mig själv med en tidning bredvid. En härlig om än skrämmande känsla.

Nu kämpar jag med lunchen, det  är "bara" en bland sallad och förösker intala mig själv att jag inte kommer gå upp något genom att äta den. Kanske är det en lögn? Kanske inte? Ätstörningen ljuger trots allt hela tiden för mig och jag är patetisk som låter mig förblindas och styras av lögnerna. Så den här lunchen ska ned och stanna där!

Har som en morot att springa Bråviksloppet om två veckor ifall jag klarar att äta relativt hälsosamt och regelbundet. Då är det okej att springa, för då gör jag det inte som en kompensering utan för att det är kul och fyller några tomma hål inom mig. 

Tänkte testa jogga/ gå en mil senare i eftermiddag/kväll, har inte gjort det sedan min fotled gav med sig, så det är väl dags att bygga upp stabiliteten i den igen?  

Nu blir det att försöka avsluta min lunch... 1,5h senare Xp (Skulle jag ätit på ÄS-Mottagningen hade de gett upp vid det här laget. 30min har man på sig och inte mer! Klarar man det inte är det egentligen en närignsdryck som gäller, men det har jag krånglat mig ur varje gång hitills. Ska jag få i mig "näring" så tar jag hellre långt tid på mig, än dricker en sötsliskig sörja proppfull av kcal och konstgjord på? Ja vad det nu är i? )

Hoppas att Alla där ute får en god fortsättning på dagen. :) xoxo

Vaknade med lätt träningsvärk(?) i kroppen efter ett par dagars träning. Det var trögt att komma ur sängen alls och hade så gärna spenderat resten av dagen där. Men har bestämt mig för att jag verkligen måste ta tag i mig själv och försöka göra saker så att huvud och kropp kommer igång nu innan skolstart på måndag.

Var och handlade lite "safe food" idag plus tänkte utmana mig själv med att pröva börja äta lite rågknäcke. Det fick bli just detta pga jag inte äter några andra sädesslag alls längre, drog bort det för ett par månader sedan helt ur min mathållning. Ska dock inte säga att det inte har existerat svaga dagar då en smörgås har förbrukats trots hur kcal tätt det är för ren luft. Usch hatar de dagarna och det är därför jag bestämt mig för att dra bort vete m.m helt. Äter jag inget av det så lockas jag inte av att trycka i mig för mycket av det. Största räddslan är att äta något och verkligen tappa kontrollen.

Så Råg knäcke test senare idag då... Är nervös och inte helt övertygad om att jag ens borde testa. Men det blir att bita ihop och bara göra det! Fick en rejäl skrämmsel chock nu när jag kom hem och kolla på det lilla paketets innehållsförteckning. 160 kcal per skiva, läste jag först!!! Var på god väg att slänga den i soppan, när jag insåg att jag läst på "kj" tätheten. Bredvid inom parantestecken står det 40kcal... Lättnad? Ja absolut! övertygad? inte ett dugg. 

Here We go... 

Så nu är #sommaren påväg mot sitt slut, hösten närmar sig och därmed skola för min del. Jag har längtat efter att starta plugga igen, få en rutin, ha något vettigt att göra och fördriva all tid. Träningen sätter igång redan på söndag och min tanke är att skaffa #gymkort på F&S för att kompa den andra träningen och få bra resultat kroppsmäsigt.

Sov länge idag, har normalt svårt för att sova överhuvudtaget, men min kropp är trött. Antar att den tar ut sina missade timmar efter i våras. Timmarna jag sov då var nästan obefintliga jämnfört med de jag var vakna. 

Nu ska jag släpa mig in i köket, göra en sallad till kvällsmat tror jag... Är inte sugen men tänkte ut och #springa senare ikväll och jag vet med mig att ska jag ta mig runt utan att se ut som en #zombie är det bäst att ladda upp med något. 

En del av mig högprotesterar, bryr mig inte, ska klara äta den och hålla det nere. Inga enkla utvägar!

Faller tillbaka på det säkra, trygga och väl använda mönstret igen.

En bit av mig hade hoppats på att jag tagit mig ur träsket av mat fixering och självhat, att jag skapat tillräckligt med utrymme mellan mig och tankarna så att de skulle vara över.

Men jag halkar på den leriga kanten. Får sikten skymd av dimman.

Och inser att jag nu är tillbaka, inte vid start men nära inpå.

Vågar inte väga mig idag, vill, men är rädd för att det ska trigga igång tankarna och få den dumma delen av mig att lägga i en högre växel.

Vill fly undan från mig själv!

Gör vägen fri, här kommer en dåre. En som redan färdats på denna väg alltför länge. Jag är fast instängd med en kopia av mig men som vill ta död på mig, på mitt fett. 

Hade det vart så enkelt att "bara äta mer" så hade jag inte varit här nu.

Har inte valt att ha en #ätstörning.