Ligger i min säng och gråter, bara att skriva det känns fel. Jag visar sällan mina känslor för andra, inte ens min familj eller vänner. Glädje och skratt är en sak det är positivt och är något jag vill kunna dela med mig av, med de övriga döljs och stuvas undan för allmänheten att skåda.

Det kom över mig att jag verkligen är på djupt vatten, att jag är nästintill bered att gå hur långt som helst den här gången för att få bort allt fett från min kropp. Vill bara bli lättare och smal igen, då kommer det kännas enklare att stå ut med allt det övriga också.

Var på ett möte idag med en psykolog för första gången, som vanligt låser det sig totalt när jag ska prata med andra om mina "problem". Dagens samtalsämne var tungt och allvarligt, så hela mötes grejen känndes bara jobbig. Ville springa därifrån men självklart hade det inte lett någonstans.

Vi prata om inläggning, det har vart på tal tidigare men idag känndes det plötsligt så verkligt. Jag vill inte, tror inte på att vara i en sjukhusmiljö kan hjälpa mig något, utan ev. bara trigga min ätstörning ännu mer. 

Är trött i hvuvdet och illamående, åt en frukt som lunch -skulle inte gjort det- ikväll är det träning, jag vill träna men inte träna med andra!? det låter bara konstigt. Men idag känns en löprunda eller en cykeltur mer lockande än kampsportsträning.

Är så trött och less på hur fort min kropp ändrar sig när jag tvingas äta mer och oftare. Den sväller blir pluffsig och ful. :( Men här har jag inte så mycket val, är det något jag inte tänker låta ske så är det påverka mina bonus syskon med min negativa kroppsbild. Vissa säger att man inte kan påverka andra så pass mycket så att även de utvecklar en ätstörning, kanske stämmer det, kanske inte. Jag tror inte nödvändigtsvis att bara för att man är kring någon som är ätstörd/ har problem med maten så skulle man själv/personen också få samma problematik. 

Men där emot är jag övertygad om att hör/ ser man någon -som man normalt ser upp till- klanka ned & kritisera sin kropp dag ut och dag in, att man då själv kanske börjar frågesätta sin kroppsuppfattning mera. 

Hur som helst jag ser det som ett måste att bita ihop och trycka mina känslor åt sidan när jag är här, i närheten av barnen och resten av familjen. Vad jag sedan gör/ säger till mig själv när jag är ensam spelar ingen roll, för då påverkar det enbart mig...

Så mina tänkta inlägg har uteblivit. Har varit trött, låg och seg i kropp & knopp...

Bor inte hemma den här veckan heller, så allt är upp och ned. Bor med en av mina föräldrar och dess respektive, de renoverar min lägenhet så måste hålla mig ur vägen tills det är klart. 

Det är svårt och jag vet inte vart jag ska ta vägen, kan inte äta som jag vill, inte träna lika mycket. Samt finns ingen chans att isolera mig som jag burkar göra för att kunna ladda om och orka gå till skolan några dagar i veckan. Så nu har jag varit en halv dag i skolan hitills... Inte bra! :( Och träning ska vi inte ens prata om, har cyklat in till stan och tillbaka för halvdagen i skolan samt lite kampsport träning, annars nada! 

Skäms, känner mig äcklad av mig själv och vill bara sluta äta helt just nu och träna tills jag stupar.

#Q&A blir alltså av på fredag istället, ni som har frågat lite frågor får hålla ut och ni som inte gjort det men känner att ni kanske skulle vilja fråga, passa på! :) Inget är för stort eller för litet att fråga om.

Men hur har dagen varit idag... Ja vart ska jag börja? Skolan har varit riktigt intressant och vi starta med egna arbeten inom #psykologi, mitt arbete ska vara om #Trikotillomani / hair pulling, ska bli jätte intressant att lära sig mer om det. Sen hade jag även ett samtal med min mentor (obligatoriskt) och h*n verkade nöjd med vad jag gjort hitills trots att jag varit borta ganska mycket från skolan. Det känns bra, för jag försöker verkligen hålla jämna steg med dem trots min frånvaro. 

Sen vart det även 20min gym inriktning fysträning samt h gympa med inriktning på #styrka. Var så trött i kroppen idag, men träningen är ett måste. Och så har det gått 72h sedan jag påbörja min #dryckfasta, planerar dock att bryta den imorgon eftermiddag. Imorgon kväll är det #kampsportsträning 1,5h & sist jag inte åt innan det passet kunde jag lika gärna suttit bredvid prestera ur uselt! :(

Skriver förhoppningsvis mer imorgon efter träning (sent). 

//IE

Dagen har varit lång, men jag är ganska nöjd. #-2 kg på vågen... förmodligen enbart vätska, men det känns bra ändå! :) Idag har det blivit 2h #gympa, ca 40min gym +3promenader x ca 30min! :D Känns bra, är #trött, riktigt trött.

Det här blir ett kort inlägg, ville egentligen bara titta in en kort stund för att påminna om morgon dagen.

Imorgon kväll kommer jag ha min #Q&A så glöm inte bort att skicka iväg #frågor om det är något ni funderar över. 

Godnatt alla mysiga personer därute.

/IE

Kom inte iväg till skolan idag, var slut... Men har pluggat hemma istället så gott som jag kan.

Har även tränat lite mitt på dagen, vart en jogging runda på ca 15km + plus uppvärminigs promenad dit och hem på 2x2km.  Just nu känns det bra, äs-rösten är relativt tyst. Har inte ätit något idag, tänker fasta till imorgon minst.

Nu ska jag plugga lite till och sedan måste jag avgöra om jag ska ta mig in till stan för ett gympa pass eller om jag ska gå en powerwalk här hemma istället... 

Åh just det medans jag kommer ihåg, kommer att ha en #QA inlägg på Onsdag, så har ni frågor om något t.ex träning, ätstörningar, mig, mat, ja vad som ni än kan tänkas komma på! Skicka ett meddelande så kommer jag svara efter bästa förmåga. :)

Jag bestämde mig för en ny start och det knallar på, har varit så besviken på mig själv när jag är sååå nära mitt första vikt mål och sedan "hetsäter"- iallafall i mina ögon. Och så är man tillbaka nästan från start usch!

Men den här veckan har gått bra, riktigt bra och jag känner mig okej så här långt, -2kg sedan Tisdag, endast 3kg kvar innan jag är tillbaka på mitt första del mål igen. :)

Min kropp fick något fnatt för en månad sedan när jag bodde borta och jobbade/tränade halva dagarna och lyckades äta tre små mål varje dag på bestämda tider. Vikten sköt i höjden och lade sig sedan bestämt kvar på en siffra. Men när jag kom hem började den gå ned och balansera upp sig lite igen. Sådant skrämmer mig otroligt och gör det grymt svårt att tro på vad de på mottagningen säger om att vikten kommer att stabilisera sig efter ett tag om jag börjar äta ordentligt på fasta tider igen. No way! såg ju hur det gick och det jag åt då skulle de aldrig sett som en riktigt måltid ens, trots det sköt vikten i höjden... Min kropp är helt konstig. :(

Men den här gången ska det jag klara det, vill inte vara så här tjock...