Ligger i min säng och gråter, bara att skriva det känns fel. Jag visar sällan mina känslor för andra, inte ens min familj eller vänner. Glädje och skratt är en sak det är positivt och är något jag vill kunna dela med mig av, med de övriga döljs och stuvas undan för allmänheten att skåda.

Det kom över mig att jag verkligen är på djupt vatten, att jag är nästintill bered att gå hur långt som helst den här gången för att få bort allt fett från min kropp. Vill bara bli lättare och smal igen, då kommer det kännas enklare att stå ut med allt det övriga också.