-Du har alltid udda strumpor på dig!

-Nä! inte alltid...

-Varje gång du är här har du det, tvättar du för sällan eller? ;)

-What? Absolut inte, tvärt om! Borde undvika tvättmaskinen, han snor mina strumpor.

Så vart tar alla strumpor vägen? Man tvättar och är bombsäker på att det finns lika par när man slänger in dem i maskinen. Men när tvätten sedan ska ut ur den och hängs upp är en av dem borta... Det är något mystiskt med det där! Strumporna kan bara inte sluta att existera för att man lagt in dem i tvättmaskinen. 

Kanske finns det ett hemligt fack någonstans, som ingen vet om, inte ens tillverkarna. Ett fack som fungerar ungefär som tvättpoletter! För när jag tillbringa några veckor i Skottland matade vi alltid tvättmaskinen med poletterna först innan tvätten kunde slängas in. Då vart maskinen nöjd, lät oss öppna luckan och dumpa vår tvätt. Inga strumpor förlorade där inte!! 

Sen kommer man hem, här förväntar jag mig bara att maskinen ska göra sitt jobb, han får inte ens betalt. Tycker att han kan vara nöjd med allt pulver som körs ned i systemet, det luktar gott och ger han en förträfflig andedräkt som sedan "smittar" av sig på våra kläder när han dreglar på dem och gurglar vatten.

Men strumporna får vi inte behålla, i allafall inte jämna par. Vad är grejen?

Ska vi börja betala maskinen för att han ska sluta svälja en strumpa då och då, hör det inte till den grundläggande uppfostringen att låta andras grejor vara i fred...

Eller! Så finns det ett utrymme, ett intet, limbo, en himmel... ja vad man än vill kalla det för. Ett utrymme där alla bortappade saker hamnar i slutändan. Där finns säkert högar med strumpor, julkort, hårsnoddar och femtio öringar. Är det dit jag kommer när jag dör? Till utrymmet för borttappade saker, sådant som glömts bort.

/IE

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kommer att vara riktigt glest med inlägg ett tag framöver. Ska försöka få ordning på lite riktiga saker i livet. Men så snart jag är på fötterna så lägger jag in en liten update.  ...

Spring spring  stanna inte, andas in & ut håll tempot stå ut! Du kan mer öka takten när ingen ser.     ...

Gömmer mig från världen idag, skulle egentligen vilja gömma mig från mig själv med men det är omöjligt... iallafall under resterande tid som jag är fast här. Bör kanske tilläggas att jag är tacksam och glad över att jag fick bo här under renovering...

Jag påminns om varför jag tveka, varför jag sakta bröts ned till stoft & små bitar. Det är annorlunda nu,  ny miljö, nya människor, ny fasad. Men fortfarande är det jag, mig felet ligger hoss. Vacklar vill fly, springa härifrån ha mitt ...

Ligger i min säng och gråter, bara att skriva det känns fel. Jag visar sällan mina känslor för andra, inte ens min familj eller vänner. Glädje och skratt är en sak det är positivt och är något jag vill kunna dela med mig av, med de övriga döljs och s...