Vaknade imorse med träningsvärk i rumpan, brukar sällan få träningsvärk längre oavsett hur hårt eller länge jag tränar. Men nu fanns den där från gårdagens kampsportspass, känndes så bra på något sätt. Som att jag gjort något vettigt för en gångs skull och att kroppen fick kämpa. 

Var upp och åt lite gröt tillsamans med mamma, så fort hon åkt till jobbet satte jag mig i soffan framför en film och somnade, sov hela förmiddagen fram till lunch. Då fixade jag lite hus sysslor för att känna mig lite nyttig, hatar att känna mig som en börda eller ohjälpsam, vill fixa och dona, hjälpa till och vara aktiv. En passiv livsstil passar mig inte, till min förskräckelse inser jag att det är allt närmare det min ena förälder kommer och jag känner en viss lättnad att jag normalt bor ensam, där jag själv kan bestämma och planera in aktiva saker att göra.

skriver igen imorgon, idag är jag för trött för att gå in djupt på något.