Är så trött och less på hur fort min kropp ändrar sig när jag tvingas äta mer och oftare. Den sväller blir pluffsig och ful. :( Men här har jag inte så mycket val, är det något jag inte tänker låta ske så är det påverka mina bonus syskon med min negativa kroppsbild. Vissa säger att man inte kan påverka andra så pass mycket så att även de utvecklar en ätstörning, kanske stämmer det, kanske inte. Jag tror inte nödvändigtsvis att bara för att man är kring någon som är ätstörd/ har problem med maten så skulle man själv/personen också få samma problematik. 

Men där emot är jag övertygad om att hör/ ser man någon -som man normalt ser upp till- klanka ned & kritisera sin kropp dag ut och dag in, att man då själv kanske börjar frågesätta sin kroppsuppfattning mera. 

Hur som helst jag ser det som ett måste att bita ihop och trycka mina känslor åt sidan när jag är här, i närheten av barnen och resten av familjen. Vad jag sedan gör/ säger till mig själv när jag är ensam spelar ingen roll, för då påverkar det enbart mig...